I november 1952 var en epok över i Moholm.
Efter blott ett år fick Dance Palais Magazine stänga. Då hade ungdomarna roa sig till gästande storband från såväl Göteborg som Stockholm.
Bristande sedlighet och brandrisken fick dock myndigheterna att sätta ner foten.
I ett före detta sädesmagasin vid valskvarnen intill ån Tidan slog Dans Palais Magazine upp portarna. En av av de drivande var disponent Gusten Ahlström, chefen för Ranaverken. Han satt i styrelsen för Moholms tennisklubb. En klubb som bildades samtidigt som Dance Palais etablerades. De behövde pengar och under 1952 arrangerade tennisklubben minst 12 danskvällar.
Brandmannaklubben
Men när den första festen annonserades ut den 1 december 1951 var det Brandmannaklubben som var arrangör. Det kanske inte var av en slump att just de fick arrangera de två första kvällarna, Brandkåren var nämligen oumbärliga under hela Dance Palais epok. Varje kväll fanns ett krav på att tio man, utöver polisen, skulle stå beredda. De lade ut slang och stod med brandbilen i beredskap.
Enligt boken ”Minns du gamla Moholm?” skriver Märta Wilhelmsson att räddningstjänsten ville köpa uniformer och utrustning. Hon nämner också att det fanns reservutgångar från andra våningen där dansen ägde rum. ”Där fanns någon sorts balkonger och en rutschbana där man kunde åka ner på nolltid om elden kom lös”.
Av de 25 danser som arrangerades på Dance Palais Magazine stod Brandmannaklubben för minst 8 kvällar.
Blott en loge
Och publiken kom, antingen med tåget direkt till Moholm eller också löste de tur och returbiljett på någon av de bussar som sattes in för dansen. Dessa utgick från Mariestad, Skövde, Tibro och Töreboda. Trots det storslagna namnet på lokalen rörde det sig om en lada i två våningar. På nedre botten fanns konditoriservering, pilkastning och tombola. En trappa upp, i ena gaveln låg scenen och dansgolvet, i andra gaveln den omnämnda rutschbanan.
Kända orkestrar
Det som bland annat utmärkte Dance Palais Magazine var att kända dansband från Stockholm och Göteborg engagerades. Lulle Ellboj kom med sin stora orkester, ett namn som kanske klingar väldigt okänt idag, men då en känd kapellmästare som drev jazzklubb i Stockholm. Sune Waldimir var en annan profil som gästade ladan, liksom Thory Bernhards. Men underbart är kort. Det blev bara 24 danskvällar.
Tvingas stänga
Den 22 november skulle magasinet gästas av Edit Segerstedts orkester. Men med kort varsel drogs tillståndet in. Detta efter att länspolischefen (landsfogden) skickat en skrivelse till länsstyrelsen med en begäran om att dansen skulle upphöra.
Länsstyrelsen begärde ett yttrande från tillförordnad landsfiskal, Bertil Forssander. Han satte samman en skrivelse baserad på polisman Nordström utredning, vilket citerades i TSL:
”Jag har besökt platsen och kan inte finna annat än att ifrågavarande varumagasin såsom nöjeslokal betraktat får anses vara av mycket primitiv beskaffenhet. Jag kan inte fria mig från tanken, vilken katastrof, som kan inträffa därest brand skulle uppstå.”
Forssander påminde även om att närboende och pensionärer på ålderdomshemmet, 300 meter från platsen blivit störda och ur hälsovårdssynpunkt kunde lokalen icke anses vara tillfredsställande. Han skrev att ”dansen försiggår på andra våningen och damm faller ned på första och hamnar i förtäring, såsom kaffe, läskedrycker och dylikt.”
Forssander hade även moralisk aspekter på danspalatset.
”Kan icke fria mig från tanken att här förekommer en form av nöjesindustri, som icke kan vara till gagn för den uppväxande ungdomen. Av landsfogdens och länsnykterhetsombudsmannens skrivelser i ärendet framgår att oordning förekommit och att det icke varit så helt vare sig med nykterheten eller uppträdandet bland den ungdom som frekventerat dans-tillställningarna.”
Hög beredskap
Vad sa då initiativtagaren, disponenten Gustav Ahlström, om kritiken? Han ansåg att alla som arrangerat skött sig när det gällt det antal vakter som myndigheterna beordrat samt att publiken varit tacksam över satsningen:
”Populariteten har skapats av att man skaffat sig förstklassiga orkestrar, vilket av allt att döma lockat ungdomen betydligt mer än den amatörmusik, som vanligen brukar underhålla vid danserna på landsbygden.”
Det moraliska ifrågasattes. Hur illa var det? I skriften ”Moholm – en ort i Skaraborg” [år 2021] skriver Morgan Lindh att ungdomarna som inte hade åldern inne för att gå på magasinet kunde smita på älskande par då de smet iväg för att ha en stund för sig själva.
”Man var till slut tvungen att ställa ut en ordningsvakt vid bron över till herrgården och höladan på gården. Man hade hittat stora mängder med kondomer i det hö som skulle ges till korna. Så resultatet blev att det fick stå en vakt och stoppa alla kärlekskranka par som ville över bron.”
Det var säkert flera skäl till att danslokalen fick stänga. En sak vet vi, Dance Palais Magazine gjorde avtryck, trots dess korta historia.