Hoppa till huvudinnehållet

Därför tystnar de moderata när samhället väljer extremisterna

Publicerad:
Sameh Egyptson, doktorand, får besked om att han godkänns. Egyptson disputerade på Lunds universitet med sin avhandling ’Global politisk islam? Muslimska brödraskapet & Islamiska förbundet i Sverige’.
Sameh Egyptson, doktorand, får besked om att han godkänns. Egyptson disputerade på Lunds universitet med sin avhandling ’Global politisk islam? Muslimska brödraskapet & Islamiska förbundet i Sverige’. Foto: Johan Nilsson/TT

Detta är en ledarartikel som uttrycker Mariestads-Tidningens politiska linje.

Efter tjugo års arbete disputerade nyligen Sameh Egyptson med sin avhandling "Global politisk islam? Muslimska brödraskapet & Islamiska förbundet i Sverige”. I denna försöker han förklara och visa hur islamister inte bara gjort sig själva till företrädare för muslimer som grupp, utan också nästlat sig in i vitala delar av svenska samhället.

Det är en oroande bild Egyptson tecknar när svenska myndigheter och partier har förletts av islamistiska antidemokrater. Det ska ha inneburit att runda summor betalats ut i statligt stöd, samt att myndigheter och partier tittat åt andra hållet eller understött när dessa grupper arbetat för att lyfta ut den muslimska befolkningen ur den svenska samhällsgemenskapen.

För en utomstående är det svårt att på ett förtjänstfullt sätt vidimera den akademiska nivån eller alla delar av avhandlingen. Det finns säkert kritiker som i någon detalj har rätt. Det är trots allt på 743 sidor det rör sig om. Egyptson har också varit ödmjuk nog att hålla öppet för att fel kan finnas. Oavsett detta är avhandlingen ett viktigt dokument för att bryta tabut att tala om islamistisk infiltration, och för att öka det svenska samhällets kulturella kompetens.

Egyptson visar med sin avhandling att det inom svensk förvaltning och politik inte funnits nog kunskap om islam. Det har lett till att Sverige i lite väl stor utsträckning samarbetat med problematiska grupper. Ungefär som att ta för givet att alla kristna skulle företrädas av Plymouthbröderna, Westboro Baptist Church eller Davidianerna.

Lika lite som att kristna uppskattat att bli representerade av högljudda självutnämnda företrädare med extrem agenda, lika lite torde muslimer uppskatta det. Egyptson gör också tydlig skillnad mellan andlighet och politik. Avhandlingen är inte ett angrepp vare sig på islam eller muslimer. Tvärtom den är ett försvar för den enskilde individens individuella tro och frihet.

Därför är mycket av kritiken mot avhandlingen orättvis. Inte bara mot Egyptson, utan också mot muslimer. När kritikerna klumpar ihop muslimer med islamister springer de just de högljudda extremisternas ärenden. De anammar och sprider ju budskapet att vad den högljudda minoriteten vill ha är den tysta majoritetens vilja.

Det är synd. För det ligger i det öppna och demokratiska samhällets intresse, oavsett vad man tror på, att exponera extremister. När etablissemanget genom att behandla de radikala som legitima företrädare tystnar de moderata.

Egyptson har redogjort för skillnaden mellan muslimer och islamister och mellan islam och politisk islam samt visat hur problematiska grupper nästlat sig in samhället. Hans arbete förtjänar att tas emot med tacksamhet och nyfikenhet på hur vi alla bättre kan förstå varandra och skydda vårt samhälle mot extremister. Inte genom förlöjligande, formaliteter och svepande kritik som fortsätter pressa muslimer mellan islamister och det samhälle de försöker vara en del av.

Per-Ola Olsson

Artikeltaggar

Ledare