Törebodas simförening fyller 50: ”Kul och ansträngande – som det ska vara”

Det är barnverksamheten som är navet i Töreboda simförening, men eftersom simhallen varit stängd för renoveringar i två omgångar har antalet barn som simtränat gått lite upp och ner.

– Ett tag tränade jag bara en enda pojke, men i dag har vi 19 barn som simmar måndagar och onsdagar. Det är precis lagom, säger ordföranden Klaes Persson.

Det är måndag eftermiddag och full verksamhet i simhallen. Banorna är uppdelade efter simvana; närmast ingången tränar de som är relativt nya i vattnet, längst bort crawlar tonåringarna Monib och Max oförtrutet fram och tillbaka. Tre kvinnliga tränare, som också råkar vara mammor till flera av simmarna, står vid kortänden av bassängen och bistår med simfötter, simplattor, uppmuntran och goda råd.

– Vi är nog en utpräglad simfamilj, säger Jenny Johansson, en av tränarna, mamma till Märta, Tindra och Alfons i vattnet.

Själv har Jenny tävlingssimmat i Landskrona när hon var ung, och när hon kom till Töreboda var det naturligt att börja i simföreningen.

– Jag kan inte hålla mig borta, och för barnen är det ju superviktigt att kunna simma, säger hon.

Töreboda simförening bildades i januari 1973, i samma veva som det nya simhallen blev klar. En av dem som varit med längst är Mikael Hallman, som numera bor i Skövde.

– Jag är född 1966 och började simträna när jag var omkring elva år. Vi var 20 barn i varierande åldrar då, och kravet var att vi skulle kunna simma minst 50 och helst 200 meter, berättar han.

På den tiden hade föreningen träningstid i simhallen fyra kvällar i veckan, och några av Törebodaungdomarna blev med tiden riktigt duktiga. Man åkte på juniormästerskap och Sverigemästerskap, och föreningen fick ligga i för att få ihop pengar till resorna.

– Föräldrarna bakade och vi stod på torget och sålde bröd, och lotter inne på Ica, säger Mikael Hallman.

Efter att ha simmat i 15 år började han träna barnen. Som mest var det 30 stycken, uppdelade på tre grupper.

– De vuxna som slutar träna själva försöker man alltid övertala att bli barntränare. Det är så vi har fått tag på nya simtränare.

1983 ledde brödbakandet och lottförsäljningen till att klubben fick en guldmedalj, när den 17-åriga Ann-Sofie Andersson blev nordisk mästarinna i 400 meter medley. 36 år senare tog ordföranden Klaes Persson guld i 100 meter fjärilsim i Masters-SM i Eskilstuna.

Också en liten simförening kan bevisligen producera duktiga simmare.

De fyra simsätten

Det är inte simföreningens sak att lära barn att simma, förklarar ordföranden Klaes Persson. Det ska skolan och föräldrarna lära dem. Till föreningen kommer barn för att lära sig de fyra simsätten - bröstsim (som de i och för sig redan förväntas kunna när de kommer), ryggsim, fjärilsim och frisim eller crawl.

Enligt läroplanen för grundskolan ska elever i årskurs 6 kunna simma 200 meter för att bli godkända i ämnet idrott och hälsa. 50 meter av de 200 ska simmas på rygg. Det finns inga krav på att skolelever ska kunna simma ett visst antal meter före årskurs 6, men Töreboda simförening:

– Barnen som simmar i hos oss är mellan nio och fjorton år, och vi kräver att de kan simma 200 meter för att få börja, säger Klaes Persson.

Men simkunnigheten bland skolelever minskar. Enligt en undersökning som Skolverket genomförde under våren 2022 klarar sju procent av eleverna i årskurs 6 inte kravet om de 200 metrarna. Jämfört med 2014 har andelen simkunniga minskat med två procentenheter.

– Mitt intryck är absolut att simkunnigheten går ner. Det är möjligt att nysvenska barn är överrepresenterade bland de som inte är simkunniga, men svenska barn är inte särskilt mycket bättre.

Enligt Klaes Persson har föräldrarna en stor del av skulden.

– Man måste ta med sina barn till simhallen, leka med dem och vänja dem vid vatten. Fast det är inte lätt här i Töreboda, med de begränsade öppettiderna simhallen har. Det är otroligt att den inte är öppen för allmänheten på lördagar och söndagar!

Tindra Johansson, som är 15 år, är den äldsta i vattnet just nu. Hon har simmat sedan hon var nio år ungefär, men hade ett uppehåll ett tag. Nu har hon hittat tillbaka till simningen igen.

– Det är klart det är ansträngande att simma men det är kul också, som en sport ska vara. Just nu tränar jag fjärilsim, det är nog det svåraste simsättet men jag försöker fokusera, säger hon.

Även om barnverksamheten är föreningens viktigaste aktivitet har man också simning för vuxna. Klubben ordnar nybörjarkurser i crawl för vuxna, och den som gått kursen kan träna sina färdigheter i simhallen om söndagarna.

Hur ska då 50-årsdagen firas? När föreningen fyllde 20 år slog man på stort med kalas för alla nuvarande och gamla medlemmar på Irenes bar, fast nu när klubben fyller ett halvsekel finns inga planer på festligheter.

– Nej, vi simmar bara, säger Klaes Persson.

Det verkar räcka bra för medlemmarna.