Att hugga ved kan verka trivialt, men precis som med järnspettet så handlar det om flera finesser.
Våren är vedhuggningens tid. Hemma har jag en hög med fint kapade delar av alträd som stått i närheten av vår tomt. Närproducerat är inget överord. De flesta bitarna har bara transporterats knappa 100 meter.
Nu är det dags att klyva dem för att säkra en varm och skön innemiljö när hösten och vintern kommer. Det gäller att tänka till under huggningen. Bitarna till vår täljstenskamin kan grovhuggas, men de som ska användas i vedspisen måste vara finhuggna. Att redan i det här läget fixa spantved, klena vedstickor som används när brasorna ska tändas, är en fördel. Då slipper man svära när det är bråttom att tända.
Att klyva ved kräver tålamod men innebär samtidigt ett ypperligt tillfälle för kontemplation. Själva hantverket innebär inte att ens tankeverksamhet belastas. Det lämnar utrymme för funderingar över de världsproblem som gror just nu. De senaste dagarna har jag hunnit med att lösa inflationsproblemen, kriget i Ukraina och vad som avgjorde kvalfighten till SHL mellan Djurgården och Modo. Inga frågor är för små eller för stora. Vad jag kom fram till behåller jag för mig själv.
En annan kombination är att välja tiden för huggning när sportradion sänder. Att få ögonblicksbilder, verbala i och för sig, från olika arenor samtidigt det klyvs för glatta livet är en förmån som måste upplevas.
"Det enda som hjälper är att hålla på."
Ibland känns det dock som ett evighetsarbete. Högen som ska klyvas verkar aldrig minska. Ryggen värker, yxan och trädbitarna känns som motståndare. Huggkubben välter oftare än vanligt. Staplingen av veden, så att den kan torka, går ännu trögare än vanligt. Att klyvningen gör gott för huggarens slitna axlar är i det läget en klen tröst.
Då brukar jag tänka på ett gyllene uttryck som en tidigare bekant använde: "Det enda som hjälper är att hålla på."
Så sant.
Det hjälper även att ha rätt verktyg. När jag, för cirka 15 år sedan, började hugga ved använde jag en vanlig handyxa. Det var ett evigt slit med kilar och svordomar.
När jag skulle köpa en ny fick jag syn på en yxa med betydligt tjockare huvud.
När jag frågade försäljaren vad den yxan används till fick jag ett rakt svar.
"Den klyver man ved med. Du har väl en sådan?"
Nu har jag det.