Jag älskar min trädgård, det har växt fram som ett av mina större intressen sedan jag flyttade in i hus. Inte för att brist på yta hindrade mig när jag bodde i lägenhet, min balkong var lite som en djungel då.
Det är härligt att se hur allt väcks till liv på våren och hur träd och plantor jag fått av släktingar växer. Allt från pelargoner, valnötsträd, ormhassel, fläder, björnbär- och blåbärsbuskar samt schersmin som jag har fått och planterat i min trädgård.
En del behöver jag knappt jobba för. Scillor sprider sig likt ett hav i rabatterna och samsades med påskliljor, snödroppar, pärlhyacint och krokus som jag planterade lökar för i höstas.
Att så går också snabbt och enkelt att göra. Snart har några av mina tomatplantor som jag sådde i februari fått blommor, med hjälp av en växtlampa.
Men om det bara var den lilla arbetsinsatsen som krävdes för en spirande trädgård.
Var jag än ser mig om hemma ser jag något som jag borde göra. Och när jag väl har bockat av något på min att göra-lista ser jag tre saker till som bör fixas snarast.
Trädgård blir tyvärr inte avkoppling för mig. Det är en konstant känsla av att tiden inte räcker till.
För det svåra är inte att få något att växa. Allt växer som ogräs, inklusive ogräset. Jag rensar, planterar om, gräver, gödslar, sår och röjer upp. Ändå ligger jag tre steg efter och hinner inte rensa bort maskrosor, kvickrot, svinmålla och brännässlor innan de tar över det som jag faktiskt vill odla.
Samtidigt får jag "hjälp" av min tax som gärna gräver hål i gräsmattan, trampar ner blommor i rabatterna eller tuggar i sig täckbark. Katten är inte bättre, en pallkrage är en perfekt toalett. Att salladen och rädisorna som jag sått i fina rader blandas runt i jorden är inte ett problem, tycker katten.
Lägg sedan till alla sniglar och annan ohyra som också tycker att trädgårdslandet är fullt av godsaker.
Ibland tänker jag på vad mycket tid över till att odla andra intressen jag skulle haft. Om jag bara inte känt det här behovet av att greja i trädgården.
Det svåra är inte att få något att växa. Allt växer som ogräs, inklusive ogräset.
Samtidigt skulle jag inte ha möjligheten att gräva upp egenodlad potatis och samma dag äta det till middag. Årets första egna tomat från växthuset är alltid den godaste av alla.
Och vad kan jag göra i stället som är vettigare än att odla egen mat? Det är ändå något visst med att äta det som kommer från mitt land och växthus.
Till sist, efter en intensiv trädgårdssäsong, kommer vintern och med den äntligen lite vila. Men bara någon månad senare kliar det i fingrarna igen och jag kan inte låta bli att så nya tomater fastän det ännu är lite tidigt. Så jag kommer nog inte sluta odla, trots allt slit.