Fyra år med Svenskarnas hus i Älgarås: ”Låt byn bli vårt skyltfönster"

För lite drygt fyra år sedan öppnade den högerextrema föreningen Det fria Sverige sitt högkvarter Svenskarnas hus i Älgarås. Tanken var att huset skulle bli en samlingsplats för sympatisörer, framgår det av föreningens hemsida, och ett dragplåster som skulle få nationalistiskt sinnade familjer att flytta till Älgarås. ”Vi bygger våra egna samlingsplatser, bostadsområden och alternativa strukturer”, skriver föreningen på hemsidan. Svenskarnas hus skulle följas av många fler hus över hela landet, var det tänkt.

Så har det inte riktigt blivit, åtminstone inte än. Så vad har de här åren med Svenskarnas hus betytt för Älgarås och Älgaråsborna?

Det är en stillsam, gråmulen förmiddag utanför närbutiken i Älgarås. En gammal Volvo sladdar in framför butiken och en man med halvlångt hår och keps kliver in och börjar plocka åt sig några varor från hyllorna. En påse chips, några energidrycker och en burk senap ska han ha.

– Får jag fråga dig en sak? Vad tycker du om Svenskarnas hus? frågar MT.

– Om jag säger så här: Det är nog ingen som haft något ont av dem, säger mannen, rycker på axlarna och ger sig av igen.

Billig industrilokal

Det bor 326 personer i Älgarås tätort, ungefär hälften så många som bodde här 1965. Av den anledningen är det inte svårt att få tag på en billig bostad i byn.

Det var också det låga priset plus läget nära E20, halvvägs mellan Göteborg och Stockholm, som fick Det fria Sverige att köpa och rusta upp Letex gamla lokaler på Västra Långgatan i Älgarås 2018.

I början gjorde föreningen ett par misslyckade försök att samarbeta med Töreboda kommun. Det blev varken något gemensamt bibliotek eller ett utegym på kommunal mark, vilket utlöste en flod av hatbrev och till och med hot mot en namngiven företrädare för kommunen från sympatisörer runt om i landet. Även om det inte bor särskilt många DFS-medlemmar i Älgarås är de omkring 2 000 anhängarna i resten av landet desto mer engagerade i byns väl och ve.

Ett radarpar

Flera prominenta personer inom den nationalistiska miljön, som tidigare engagerade sig i Det fria Sverige, har försvunnit sedan DFS etablerade sig i sitt hus. Mest synliga utåt är fortfarande ordföranden Dan Eriksson och styrelsemedlemmen Magnus Söderman.

Föreningen har portats från Facebook och har haft en del problem med Youtube, men det har inte gjort DFS mindre kommunikativt. I bloggar och poddar, på Twitter och i ett dagligt direktsänt förmiddagsprogram på Youtube sprutar Eriksson och Söderman ur sig åsikter och kommentarer i en aldrig sinande ström.

Även om de gärna kommenterar nationella och internationella frågor i sina kanaler, framhäver de också att de värnar om Älgarås och anser sig spela en viktig roll för lokalsamhället - i skarp kontrast till kommunen, som de hävdar helt har övergett byn.

Bilden utåt

I en intern medlems-chat skrev en mycket nätaktiv medlem i föreningen nyligen om den Älgaråsbild medlemmarna bör kommunicera utåt:

"Allt fler sådana som vi bosätter sig i Älgarås med omnejd. Utveckling och samhällsklimat i Älgarås med omnejd styrs och påverkas allt mer av sådana som vi. Med sådana som vi menas människor som stöder konceptet om svenska zoner och arbetet inom DFS."

"Låt Älgarås bli vårt skyltfönster. Att utvecklingen där fortsätter att gå bra är viktigt för oss alla," fortsätter han.

Trots den optimistiska tonen har tillvaron inte varit problemfri för DFS på senare tid. Enligt dem själva sa tryckeriet de anlitar upp samarbetet med dem förra året, liksom också deras försäkringsbolag, båda uppenbarligen på grund av föreningens värderingar. Dessutom råkade DFS ut för en rejäl skattesmäll.

Men en sak har blivit lyckosam, enligt flera Älgaråsbor som MT pratat med: trygghetsvandringarna. På grund av bland annat ett antal stölder och ovälkomna nattliga besök, började en liten grupp, som utgick från DFS men presenterades som ett oberoende initiativ, att patrullera runt i byn om kvällarna. På sociala medier beskrevs Älgarås som ett mycket otryggt samhälle, där kommunen placerat ut narkomaner och "personer som gjort sig omöjliga på andra platser", medan DFS och Trygghetsinitiativet kunde plocka poäng som byns räddare.

Alla bybor är dock inte lika begeistrade. En kvinna MT pratar med säger att hon aldrig går ut om hon får syn på trygghetsvandrarna – ”Då blir jag rädd", säger hon.

Tonen inåt

Samtidigt som föreningen bemödar sig om att smälta in i lokalsamhället, delta i Älgaråsdagen (se separat artikel) och bjuda in allmänheten på kaffe i huset då och då, skulle många Älgaråsbor nog sätta kaffet i vrångstrupen om de började närlyssna på DFS budskap på nätet.

Före valet lanserade Söderman teorin att Socialdemokraterna skulle genomföra en väpnad kupp om de förlorade regeringsmakten, och i en kommentar till de nationalistiska grupperingarnas framgångar så här långt, uttryckte han: "Vi har börjat driva ut lögnarna ur lögnarnas tempel (...) Inte ännu med piskor och spikklubbor men fan ta mig det kommer också!"

Att män inte längre "har kommandot" över kvinnor är ett problem han nyligen tog upp. Kvinnor bör veta sin plats, menade han, och en kvinnlig journalist som i hans tycke ställde en dum fråga borde "lappas till så glasögonen flög av. På riktigt, det är precis det jag tycker!"

En sann nationalist handlar inte i invandraraffärer, sa Söderman vid ett annat tillfälle, och rådde sina meningsfränder att gå över till andra sidan gatan om de skulle råka möta en icke-etnisk svensk.

Lite fester

– Jag märker ingenting av dem egentligen, och alla jag pratar med säger samma sak, säger Sandra Gustavsson när hon får frågan om hur hon uppfattar DFS inflytande i Älgarås.

Som ordförande i Slagföreningen och kassör i Föräldraföreningen (där Magnus Söderman också sitter) är hon en central person i byn.

– I början hade de lite fester, det var det en del prat om, men nu tror jag inte någon störs av dem. Jag vet faktiskt inte vad de gör egentligen, men de är visst aktiva på nätet, säger hon.

Andra Älgaråsbor MT pratar med är mer oroade över föreningens närvaro. Ingen vill dock framträda med namn av rädsla för vad det skulle kunna leda till.

Vid närbutiken

Sedan mannen med kepsen försvunnit i sin Volvo är det tomt på kunder i närbutiken. "Wilmas" är den enda mataffären i Älgarås, och man kan förstås undra om medlemmarna i DFS kan tillåta sig att handla här. MT vet svaret.

För en tid sedan frågade tidningen en av de dåvarande pakistanska ägarna om han haft några problem med folk från Svenskarnas hus. Eftersom ägaren inte hört talas om huset, visade MT upp en bild på Magnus Söderman.

– Han? Han är ofta här, han skojar och skämtar och är alltid jättetrevlig! sa ägaren och log stort.

Fotnot: MT har sökt företrädare för DFS utan framgång.