Den är inte tvättad, förvaras i en blå Ikeakasse och har sällskap av skorna samt klänningen som dottern bar den stora dagen. Dagen då Malin gifte sig med Tobias. Dagen som denna klänning anpassades till.
– Helen var så lugn, så då kunde jag också vara det, säger Malin om sömmerskan som räddade bröllopet.
I år är det nio år sedan Malin sa ja till Tobias Nyberg. De hade varit ett par länge, men från förlovning till bröllop gick det ganska snabbt.
– Jag har alltid varit tydlig med att blir det frieri då ska vi gifta oss också, säger Malin och skrattar.
Det var den 17 juli 2013 som frågornas fråga ställdes.
– När vi hade ettårskalas för vår dotter senare samma år frågade vännerna när bröllopet skulle bli. Tobias skojade och sa ”vi kan ta det om ett år om det är en lördag”. Jag hade ju koll på att det var ett skottår, så ja den 20 september 2014 var en lördag och det var då vi gifte oss.
Tydlig plan
Dagen efter att datumet hade bestämts började Malin planera. En viktig punkt var klänningen.
– Tillsammans med min mamma och syster var jag på fem, sex ställen i Skaraborg för att prova klänningar, berättar bruden.
Det tog lång tid innan hon hittade en klänning som hon sa ja till. Men prislappen på 25 000 kronor var ett blankt nej.
– Det skulle vi kunna få en ganska bra fest för, resonerar Malin då som nu.
– Mamma och pappa stod för klänningen men jag hade inte samvete att den skulle få kosta vad som helst.
Istället kollade den blivande bruden internet många gånger per dag. Men inget kändes rimligt, varken i pris eller utifrån arbetsvillkoren i tillverkningsländerna. Då kollade Malin en sajt där en kompis hade beställt sin bröllopsdress.
– Jag la 1 200 kronor på klänning, slöja, hårsmycke och örhängen. Skorna tillkom.
”Så besviken”
Det hade hunnit blir vår när paketet med den vakuumförpackade, ihopknycklade vita tyget landade i Mariestad.
– På bilden var den stylad, i och med pengarna jag gav förstod jag att det inte skulle vara perfekt. Men jag vågade chansa, berättar Malin.
– Jag var så besviken när jag tog på mig den.
Klänningen satt inte alls bra och förmedlade inte någon känsla av glädje inför bröllopet. Malin fick en knuff av sin mamma att kontakta Helen Lideqwarn på Sybutiken.
– Det första du gjorde var att ånga den, berättar Malin.
Först efter detta fick hon ta på sig klänningen igen, och då föll den genast på ett annat sätt.
– Jag ville verkligen inte ha något som såg ut som en topp och en kjol, men tyvärr var det exakt så det såg ut.
Van vid ändringar
Sömmerskan Helen Lideqwarn är van vid mardrömmar som besannas.
– I studenttider finns det många skräckexempel på balklänningar som klickats hem för en billig peng. Väl på plats sitter de inte alls som tänkt och kvaliteten är inte det som utlovades.
I Malins fall var klänningen för stor. Dessutom var livet för kort.
– Du har långa ben och då blev det lite rumphugget, säger Helen som då förlängde hela livstycket.
Sist men inte minst fick klänningen ett par ärmar och en mjuk övergång mellan överdelen och tyllen. Det genom olika spetsband, paljetter och pärlor som Helen matchade till den befintliga överdelen.
– Ofta har bruden en väldigt klar bild över hur det ska se ut, säger sömmerskan.
– Allt går att lösa, säger Helen och tillägger med ett skratt:
– Det gäller bara att övertala bruden.
Hon förklarar att det ibland kan betyda att förändringen innebär ett korsettliv med snöring i ryggen.
– Jag kan inte trolla hur mycket som helst, säger sömmerskan.
Anpassa efter önskemål
En av klänningarna hon minns särskild är den, som var kundens farmors eller farmorsmors.
– Tyget hade blivit helt beige. Vissa delar var trasiga men det gick att använda och blev till en helt ny klänning, berättar Helen som endast är arg över att hon inte dokumenterade den unika förvandlingen i bilder.
Bröllopet mellan makarna Nyberg är däremot välfotograferat.
– Min man Tobias är släkt med fotografen André Nordblom, och jag var på honom att ”utnyttja släktbanden”, säger Malin och skrattar.
Just planering är hennes grej, inför bröllopet gjorde hon upp en plan som innebar allt från ekonomi till klädval inklusive detaljer.
– Vi köpte även klänningar till mina brudtärnor, det är mitt kompisgäng och vi har alla varit brudtärnor åt varandra, förklarar Malin.
För att binda ihop dem med bruden, valdes ett glittrande smycke som samtliga hade på skon.
Två tre, veckor före vigseln brukar Helen boka sista provningen med sina kunder. Så även med Malin som blev jättenöjd. Hon hade på sig sin brudklänning hela dagen den 20 september 2014.
– Jag förstår inte riktigt det här med att ha två klänningar, okej att släpet åker av senare på kvällen, säger Malin och skrattar:
– Fläckar är en del av minnet och upplevelsen.
Alla MT:s artiklar på tema bröllop kommer du kunna hitta på: mariestadstidningen.se/brollopstider