Under Gustav Vasas tid existerade inte Mariestad. Och kanske är det så att utan Gustav Vasas lokala engagemang, hade det inte funnits något Mariestad idag heller. De gårdsförvärv som kungen gjorde i Leksbergs socken i slutet av sin levnad och de framtidsplaner som han då smidde, kan – i kombination med hans testamente – ha haft en avgörande betydelse för Mariestads tillkomst.
Från Gustav Vasas tidiga regeringsår finns bara ett fåtal uppgifter av intresse som berör Vadsbo härad. När Skara 1524 fick utökade privilegier, lät han avveckla marknaderna i Ullervad och Björsäter.
Och i samband med att kungen under sin eriksgata passerade Hova, framförde allmogen sina klagomål direkt till honom. Bönderna var då skyldiga att – utan någon form av ersättning – ge kungen samt hans tjänare och kurirer både mat, husrum och skjuts, när de färdades i rikets tjänst. Detta kallades för ”gästning”. För dem som bodde utmed de större färdvägarna blev detta en oerhörd börda. I ett brev daterat i daterat Hova den 7 mars 1526 befriade han bönderna i Hova och Lyrestad från alla extraskatter för den svåra gästning och fattigdom skull.
Det förefaller vara först i slutet av sin levnad som kungen fått upp ögonen för området vid Tidans utlopp i Vänern.
Gustav Vasas storslagna planer
Under 1558 började Gustav Vasa planera för ett övertagande av Tunaholm i Leksbergs socken. Det var by med en urgammal stormansgård, som tidigare hade hetat Tuna. Huvudgårdens byggnader var belägna väster om ån Tidan, men byn omfattade också gårdar öster om Tidan samt holmen i ån däremellan. Ägandet var uppdelat mellan Lars Turesson (Tre Rosor) och hans brorson Gustaf Johansson. Nu krävde Gustav Vasa att få byta till sig alla deras gårdar i Leksberg. Och när kungen krävde något, så blev det också så!
Genom avtal daterade i oktober 1559 och juli 1560 övertog kungen totalt nio gårdar. Här avsåg han att skapa en av flera ”avelsgårdar”, som han planerade i landet för att försörja krigsmakten, när den var på marsch genom landet. Tack vare de anteckningar som gjordes av Gustav Vasas sekreterare, Rasmus Ludvigsson, får vi kännedom om kungens vidare planer.
På holmen i ån – dagens Marieholm – skulle man uppföra en stor byggnad, som omfattade 15 rum. En kanalförbindelse skulle upprättas mellan Vänern och Vättern; från sjön Östen skulle den följa Tidan fram till dess mynning. Och på åns östra sida – där Mariestad senare kom att anläggas – skriver Ludvigsson att där står tillfälle att göra en befästning på en bergklint och att anlägga en stad.
I augusti 1560 – mindre än två månader före sin död – gjorde Gustav Vasa ännu en fastighetsaffär. Då köpte han Brogården med tillhörande kvarn i Ullervad. Vid den här tiden hade Ullervad stadsrättigheter och Brogården var stadens gästgivargård, strategiskt belägen alldeles invid bron över Tidan. Syftet med den affären framgår inte, men visar ändå på kungens intresse för bygden.
Blev bara planer
De omfattande projekten kom aldrig längre än till skissbordet – med ett undantag. I slutet av september avled Gustav Vasa – och med honom dog också de storslagna planerna. Så det blev aldrig någon riktig avelsgård och det blev varken fästning, stad eller kanal. Men det blev ett stort hus på holmen i åmynningen – men bara under ett par år!
Marken på holmen klarade inte av att bära den stora byggnaden. Den sjönk ner i jorden och redan efter två år måste den rivas och flyttas från holmen. När det upptäcktes att den ansvarige fogden också fuskat med den ekonomiska redovisningen blev han 1563 ”sagd ifrån halsen”. För att undvika dödsstraffet rymde han till Danmark.
Kvar fanns ett gårdskomplex som sträckte sig från sjön ända ut mot nuvarande Haggårdskorset och bort mot gränsen till Berga. Ett område som märkligt nog gick i arv till hertig Karl.
Om inte …
Kanske allt hade sett helt annorlunda ut idag, om inte Gustav Vasa avlidit så snart. Om han fått utveckla sina planer, så hade det kanske stått en fästning eller en borg där domkyrkan finns idag. Söder om borgen kan det förstås ha legat en stad – precis som det senare blev – men den hade ju inte hetat Mariestad. Varför inte Gustavsborg? Och mellan staden och holmen i ån hade vi haft slussar i Gustavs kanal. Detta är givetvis rena spekulationer, men med Gustav Vasas handlingskraft är det trots allt fullt rimligt.
Ändå vill jag påstå att Gustav Vasa på sätt och vis ligger bakom Mariestads tillkomst. Och då handlar det om det testamente som han hade upprättat och som bekräftades av ständerna vid en riksdag sommaren 1560.
Om inte fyra socknar – ibland kallade Tunaholms län – till synes omotiverat hade brutits ut från sonen Magnus hertigdöme, och i stället tillfallit den blott tioårige sonen Karl, hade vi nog inte haft något Mariestad. Enligt testamentet skulle Vadsbo härad ingå i Magnus hertigdöme. Alla socknar i häradet räknas sedan upp, utom Ullervad, Leksberg, Hassle och Torsö. Däremot finns Berga med.
De saknade socknarna finns i stället med i förteckningen över hertig Karls arv – de enda socknar i hela Västergötland som enligt testamentet tillföll honom. För eftervärlden förefaller detta helt oförklarligt. Men för utvecklingen av området var det ett lyckokast, när det hamnade i händerna på den driftige hertig Karl.
Hertig Magnus blev senare sinnessjuk och hans hertigdöme förvaltades då av hans äldre bror, kung Johan III.
Det är alltså Gustav Vasas gåtfulla beslut i sitt testamente, som möjliggjorde för hertig Karl att 1583 utfärda stadsprivilegier för Mariestad och året därpå göra Mariestad till stiftsstad.
Åke Möller