Över kullerstenar och gamla trottoarer. Genom innergårdar och förbi hus byggda i början av 1700-talet. På en stadsvandring genom Gamla stan i Mariestad kan man känna historiens vingslag och lära sig något nytt.
Elisabeth Göthberg är guiden som berättar om staden vid Vänern med en märklig bakgrund.
Något som kanske inte alla känner till är att domkyrkan i Mariestad har en systerkyrka i Stockholm. Sankta Klara kyrka på Norrmalm är sannolikt byggd på samma ritningar.
– Det som skiljer kyrkorna åt är att kyrkan här är gjord av natursten, Klara är gjord i tegel och har en ombyggd högre spira, säger Elisabeth Göthberg, som också berättade att domkyrkan är en av de första lutherska kyrkorna i Sverige.
– Det stora domkyrkobygget satte fart på Mariestads utveckling. Det är en enastående byggnad.
Hertig Karl blev senare kung över Sverige med namnet Karl IX. Innan dess var han hertig över bland annat Vadsbo härad och Värmland, Närke och Södermanland. Han är också anledningen till att kyrkan blev en domkyrka. Efter reformationen bröt han ut delar av Vadsbo och Värmland från Skara stift.
Drygt 60 år var Mariestad alltså ett eget stift som leddes av en superintendent.
Vasa viktig
Domkyrkan är en av alla byggnader som stadsvandringen stannar till vid. Den hålls på måndagar och tisdagar hela sommaren, från slutet av juni till slutet av augusti. Både turister och mariestadsbor brukar gå med på stadsvandringen, som inleds vid Gamla torget. Denna gång var bland annat två olika sällskap från Östersund med av en slump.
Guide är Elisabeth Göthberg har varit museichef i Mariestad och är arkitekt i grunden. Hon vet vad hon pratar om när hon berättar om varför husen ser ut som de gör i Gamla stan.
Hon återkom flera gånger till Gustav Vasa och hans söner, som har haft stor påverkan på Mariestads utformande.
År 1583 beslutade hertig Karl att Mariestad skulle anläggas vid Vänern. Innan dess var Ullervad en ort där människor möttes och handeln fanns. Ullervad hade även stadsrättigheter under en tid.
– Karl tog bort stadsprivilegierna för Ullervad. Istället lockade han Ullervadsborna till Mariestad, berättar Elisabeth Göthberg.
Staden brann
Den nya staden och Marieholm där kungsgården fanns döptes efter Hertig Karls första gemål, Maria av Pfalz. Kyrkan anlades på åsens högsta plats och blev ett riktmärke för staden.
Som så många andra städer brann Mariestad.
– Mariestad drabbades av en förödande brand när staden var 110 år gammal, år 1693. Det var en jättekatastrof, berättade Elisabeth Göthberg.
Staden byggdes då upp på nytt. Det var då Gamla stan fick sin specifika utformning och vinkelräta gator. Många av husen kan därför dateras till början av 1700-talet.
Boningshusen lades axel mot axel, vilket gömmer ekonomibyggnaderna på innergården. Inga hus har mer än två våningar och husen skulle vara putsade ut mot gatan för brandsäkerhetens skull.
Udda hus
Gårdshusen behövde däremot inte vara putsade, utan var ofta byggda i trä och målade i falurött. Ett hus i Gamla stan är ett exempel på det. Ut mot vägen är fasaden putsad i en gul kulör. Öppnar man porten ser man rött timmer och brädfodring på de andra väggarna.
– Fastighetsägaren gjorde som de lokala stadgarna sa. Men vad kan grannarna ha tänkt?
Just det huset är ett av få i Gamla stan byggt med gaveln ut mot vägen på grund av den smala tomten. De andra husen är byggda med långsidan utåt.
– Om Mariestad hade varit en medeltida stad hade det varit gavelhus, för man betalade skatt efter husets längd ut mot gatan, förklarade Elisabeth Göthberg.
Konstnärshus
Ett stopp gjordes också vid ett rosaputsat hus på Kyrkogatan, där den porträttkonstnären Bror Kronstrand föddes. Ett av hans kända verk är paradporträttet på presidenthustrun Helen Taft i Vita huset.
Mer konst blev det. Vandringarna på tisdagar avslutas i en konstnärsateljé, närmare bestämt Kerstins galleri på Hamngatan. Där bor Kerstin Lundborg ihop med Lars Erik Lundborg och har sin ateljé i ett gårdshus.
Där visar hon akvareller med djur och naturmiljöer, målade ur fantasin. Förutom konsten fanns ytterligare en anledning att besöka deras hus på stadsvandringen. De bor i den tidigare Komministergården och är det enda boningshuset i Gamla stan som kan dateras till 1600-talet.
– Det är det äldsta huset i staden ihop med prästgården. Det är byggt 1695 och kyrkan ägde det till 2014, berättade Lars Erik Lundborg.