TV: Titta in i en snart försvunnen värld – rundtur på anrika Korstorps gård

Korstorps gård, öster om Mariestad, har anor från 1600-talet. Snart är den ett minne blott när bygget av Volvos battericellsfabrik startar.

MT fick en rundtur på gården och hittade både parkettgolv och timmerstomme.

En idyll. Ordet ligger nära till hands när gården Korstorp ska beskrivas. Den ligger vackert inbäddad i grönskan knappt fyra kilometer från Mariestads centrum.

För att ta sig dit går färden på en slingrande grusväg. Åkrar och ängar passerar i blickfånget. Snart dyker en välväxt allé upp och så ligger gården där; Vägen delar den i tu med manbyggnad och flygelbyggnader på ena sidan och ladugård samt maskinhall på den andra.

En välfylld postlåda med tidningar daterade 2022 antyder att det inte var så länge sedan någon bodde här. Ändå är känslan av övergivenhet stark. Gräset växer högt och allt är igenbommat.

När kommunens fastighetsförvaltare låser upp ytterdörren till mangårdsbyggnaden följer den friska luften med in och lite damm virvlar upp.

Det är ett rejält hus, både till storlek och hur det är byggt. Proportionerna, det högresta tegeltäckta sadeltaket och timmerstommens utskjutande knutar är typiskt för 1700-talsbyggnader.

Korstorps ursprung är dock äldre än så. Det byggdes redan på 1600-talet när kungen gav Mariestads borgare rätt att inom stadsområdets gränser rätt att röja åker och äng.

Med tiden utökades gården i storlek. Under 1800-talet var flera officerare ägare.

De senaste årtiondena har Korstorp ägts av en lantbrukarfamilj. De kom ursprungligen från Värmland och tre generationer hann bo på gården innan den våren 2021 såldes till Mariestads kommun. Då omfattade den 100 hektar skog och jordbruksmark. Nu har Volvo köpt området för att kunna bygga en battericellsfabrik på platsen.

Men av det märks ännu föga. En varning för byggtrafik är det enda som berättar vad som är på gång.

Tiden står stilla

Inne i huvudbyggnaden är det tyst och lugnt. I köket har väggklockan stannat på 17.51. Möblerna och det mesta av inredningen är borta, men några småsaker finns kvar.

I vardagsrummet påminner de kvarlämnade gardinerna och strukturtapeterna om den senaste renoveringen under 1980-talet.

Trappan upp till andra våning leder besökaren längre tillbaka i tiden. Där finns bruna sjögrästapeter, populärt att sätta på väggarna under 1950-70-talen. Den välbevarade ledstången i mörkt trä kanske är ännu äldre än så.

Ovanvåningen är bara delvis inredd, ett allrum och två sovrum, som nog bebotts av ungdomar. En skylt över ena dörren som anger ”Träffas säkrast mellan 10.30 och halv elva” talar för det.

På kallvinden syns hur välbyggt huset är med rejäla timmerstockar och breda plankor i taket. I ett hörn står en bortglömd mangel och mot murstocken står en gammal stege i trä lutad.

Yvig trädgård

Genom fönstret syns fruktträd, välväxta rabarberblad och en flagnande flaggstång.

Huvudbyggnaden flankeras av ett mindre boningshus i två våningar och ett magasin på torpargrund. Snett bakom huset finns en gammal tvättstuga med spis för att värma vatten och vedförråd. Nässlorna växer höga runt det förfallande uthuset och på avstånd hörs trafikbruset från E20.

Ladugården, som ligger på andra sidan gårdstunet, är desto mer välbevarad. Det är länge sedan det fanns några djur där.

Dammarna, som en gång grävdes ut för att odla kräftor i, har också förlorat sina invånare. De grodor och vattensalamandrar som levde där har flyttats till en ny boplats. Kvar finns bara ett tranpar, som spatserar runt på åkern bakom boningshuset. Snart får de också lämna. Tiden för förändring är här.