Dagar innan jag knappade ut för tre veckors ledighet kom psykologiprofessorn Per Carlbring med ett råd.
”Lev som en golden retriever”, var hans tips för att slippa semesterångesten.
Då jag sedan förra sommaren är ägare just till en sådan fyrbent vän, som ibland får mig att lacka ur och likväl överöser mig med kärlek dagligen, passade vägledningen mig mycket väl.
Så hur har det gått, undrar ni?
Ja, professorn på Stockholms universitet sa i intervjun på Sveriges radio att denna hundras ”tar dagen som den kommer”. Just denna punkt kan jag bocka av med gott samvete:
Samma dag som jag skulle gå på ledighet kom ett pressmeddelande om att Elton John tar avsked av turnélivet – i Stockholm.
Visst hade jag hört talas om denna händelse tidigare, och visst var jag uppbokad den dagen hans allra sista annonserade konsert skulle arrangeras.
Min kollega blev överlycklig att få frågan. Så vi sa att vi kör. Ordagrant.
Men visst tar jag dagen som den kommer! Rättare sagt började det hela 24 timmar före att Elton John för sista gången skulle kliva upp på scenen i Tele 2 Arena: Mamma tyckte jag skulle åka, hon och pappa kunde vara hundvakt. Sambon var uppbokad på en spelning. Min kollega blev överlycklig att få frågan. Så vi sa att vi kör. Ordagrant.
Konsertdagen började nämligen med några timmars repetition i Trollhättan, som jag bilade till. Därefter hämtade jag kollegan på jobbet och så drog vi upp till Stockholm. Först framme i parkeringshuset började vi förstå att vi faktiskt skulle göra detta, att se en av musikens riktigt stora ikoner live.
Konserten var magisk. Fler ord än så hittar jag inte.
Bilresan hem var väl värd upplevelsen några timmar tidigare.
Och mottagandet av min fyrbente vän var enorm. För visst är det så att hundar kan bli glada oavsett hur kort eller lång tid ägaren varit borta, men när de vaknar mitt i natten av att matte kommer hem. Då är glädjen som störst.
När jag några timmar senare satt på bussen för att ta mig upp till huvudstaden igen för att spela vid två vaktavlösningar prickade jag av ännu en grej som professorn nämnt: ”att faktiskt återhämta sig så som man bör under semestern”.
Men även den tredje punkten ”blir det någonting negativt så skakar de (golden retrievers) av sig det ganska snabbt, och är inte långsinta” lyckades jag med.
För när hunden, sambon och jag efter en veckas semester på östkusten kom hem till upptäckten av att den rackarns vovven lyckats förstöra sin nyaste leksak var det lite irritation en stund. Aja, hon är väl en tonåring. Hon är en hund. Hon är golden retrievern som en och annan gång under denna sommar bjudit mig ett på ett och annat, högst ofrivilligt, bad. Men framför allt är hon bäst – oavsett om det är semester eller inte.