Tidigare i somras satt en representant för Klädvarujätten i tv:s morgonsoffa. Några plagg inlämnade för återvinning, en tjänst som företaget erbjuder sina kunder, hade försetts med spårsändare av journalister. På en mer eller mindre snårig väg genom Europa spårades plaggen. Vissa försvann längs vägen, andra dök upp på en av världens mest ökända soptippar, enligt journalisternas granskning.
Att vi lever i ett slit- och slängsamhälle är ingen nyhet. Klädbutikernas kollektioner och reor avlöser varandra. "Fast fashion" (ungefär snabbt mode) har etablerats som ett välkänt begrepp med avskräckande klang. Inom fast fashion är låga priser, massproduktion och hög omsättningshastighet ledord. Trendiga, billiga kläder är bara ett knapptryck bort. Men precis som med allt annat vi snabbt tröttnar på, ska avfallet ta vägen någonstans. Vi som suttit i skolbänken och tragglat fysik är bekanta med naturlagen: ingenting försvinner, energi omvandlas bara. En tröja som går upp i rök, går faktiskt inte upp i rök alls.
Oavsett hur det nu var med Klädvarujättens plagg, därom går meningarna isär, så aktualiseras en viktig fråga: Hur kan vi lita på att företag lever upp till det som utlovats? Att mitt inlämnade plagg inte hamnar på en mardrömssoptipp i landet-långt-borta?
Saker som kommer för lättvindigt är vi misstänksamma mot. Verkar det för bra för att vara sant, är det ofta så. Förutom när det gäller fri frakt, fria returer och super-sale, verkar det som.
En del företag går så långt att man börjat prata om "ultra fast fashion". Just ett sådant, globalt megaföretag har etablerat sig på den svenska marknaden. I sociala medier är allt frid och fröjd. Börjar man syna mellan trådarna, blir det plötsligt ganska obehagligt. I en brittisk dokumentär från 2022 beskrivs de usla arbetsvillkoren för kvinnorna som tillverkar de billiga kläderna. Att företagets säte är baserat i ett land där fria medier inte existerar, är en av många försvårande omständigheter.
Verkar det för bra för att vara sant, är det ofta så.
Jag faller också ner i konsumtionsfällan som manipulerat våra köpmönster i decennier. Samtidigt hävdar jag bestämt att vi som konsumenter faktiskt kan göra skillnad. "Var handlar jag? Kan jag stå för företagets policy när det gäller hänsyn till medmänniskor och miljö?" är frågor som vi behöver ställa oss oftare.
För en loppisfantast är slow fashion ("långsamt mode") ett betydligt mer angenämt begrepp. Slow fashion handlar om att förlänga livslängden på plagg som redan finns och minimera mängden nyproducerat. Det cirkulära sättet att shoppa på minskar påverkan på miljön och är i många fall ekonomiskt. Lyckan över att hitta det där fyndet – som en nål i second hand-stacken – är svårslagen. Dessutom hittar du inte charmen, småpratet och gemytligheten som utbyts över ett loppisbord på nätet, jag lovar.