En pojke på Västkusten. Så oskyldig. Så långt bort.
Fast ändå nära.
Han har fordrat mycket av Katarina Viberg Hedmans liv de senaste tio åren.
– Karaktären finns. Jag vet exakt hur han ser ut, han har ju funnits med mig så länge nu, säger hon som tack vare ett kort och kreativt skrivande nu kan titulera sig författare.
– Jag har alltid skrivit men i jobbet som analytiker är det någonting helt annat, mer tråkigt och innanför ramarna som gäller, berättar Katarina Viberg Hedman.
Ihop med sin man slog hon 2021 upp portarna till Lyrsta R B&B. Huset och verksamheten har delvis förändrat hennes tillvaro. Men även boken som släpps på lördag har fått bli en del av hennes vardag.
– Berättelsen har funnits jättelänge, den kom till mig 2012, förklarar Katarina.
Hon och en väninna hade planerat att boka in sig på en skrivarkurs på Västkusten. Men två veckor innan de skulle åka gick hennes mamma bort.
– Det var en tuff punkt i livet för oss båda. Min vän genomgick en skilsmässa.
Men duon åkte ändå.
En kortlek
På plats tog kursledaren i kreativt skrivande fram författarkortleken. Varje kort bjöd på en mening. Kursdeltagarna fick efter att ha läst kortet tre minuter på sig att skriva det som föll dem in.
– Jag var lite skeptisk innan men det bara hände där och då, erkänner Katarina.
– Det stod ”Pojken på klippan” och jag ville inte lägga ner pennan när tiden var ute.
Redan i det ögonblicket kände Lyrestadsbon att det fanns något speciellt i det hon hade fått ner på pappret. Hon fick hjälp av kursledaren och hittade en arbetsform hon kunde använda för att fortsätta med manuset.
– Jag lärde mig att skriva det som kommer till mig och inte vara för ambitiös, säger hon som tidigare hade skrivit kortare texter och krönikor.
Post it-lappar var ett tips hon fick med sig som hon satte på baksidan av dörren till kontoret.
– Det var aldrig fler än 20 lappar uppe, men de flyttades en del för att få ordning på hur jag skulle lägga upp kapitlen, säger Katarina.
På västkusten
Hennes debutroman utspelar sig på västkusten i det fiktiva samhället Fiskebosund och har tre huvudkaraktärer.
– En kvinna som heter Helena, hennes pappa Gustav och en pojke. Första gången Helena och Gustav ser honom står han på en klippa och något är skumt ...
Författaren vill inte avslöja för mycket men berättar att läsaren kommer att få följa pojken och hans livsöde.
– Han heter Ernst och är barn under 1930-talet. Senare går han till sjöss.
För att få den historiska delen trovärdig har Katarina lagt mycket tid på research.
– På Göteborg sjöfartsmuseum såg jag en modell av ett lastfartyg som sänktes av tyskarna. Det gjorde att jag ägnade en del research innan jag hittade ett ”lämpligt” lastfartyg, som var M/S ”Hammaren” som 1942 sänktes utanför Brasiliens kust.
På landsarkivet i Göteborg fortsatte letandet efter fakta. En sjömansrulle innehöll datum och namn över alla sjömän som fanns ombord. Dessutom fick Katarina reda på vad som hände till havs.
– Jag ville veta hur man uttryckte sig till sjöss och även mer om hur det var på den tiden. Därför intervjuade jag en man som jobbat till sjöss på 1960-talet för kunna fånga den miljön.
En utmaning
2016 kände sig Katarina redo att skicka manuset till olika förlag. Då hade hon aktivt jobbat med boken i 3,5 år.
– Det svåraste i hela processen var att hitta ett förlag som nappade, säger hon som tidvis övervägde att ge ut den själv.
– Till slut hörde jag från ett förlag. De tyckte att jag skulle göra om allt det som handlade om M/S ”Hammaren”, för att det mer var som en resehandbok än en roman.
Tre ord
Katarina var mycket glad över denna återkoppling och satte genast igång med arbetet som kom att ta henne ett år. När hon därefter hörde av sig till samma förlag fick hon dock som svar att de just då inte tog emot några fler manus.
– För ett år sedan fick jag sedan napp på Lava förlag, säger Lyrestadsbon glatt.
Med boken i sin hand ser hon nu fram emot lördagens releasefest på gården i Lyrestad. Och denna bok kommer nog inte bli hennes sista.
– Jag har flera olika skrivprojekt på gång. Det är bara det här att få tid men på hösten och vintern är det lite lugnare med bed and breakfast-verksamheten, säger Katarina.
Det hon skriver på just nu är en fristående fortsättning som utspelar sig på samma ställe som debuten, den som blev av tack vare ett enda kort och tre ord.
– Anteckningarna från den där skrivarkursen för tio år sedan har jag kvar än i dag. När jag läste inledningen av boken och jämförde den med det jag skrev då, så var det nästan ordagrant.