Mats Öman är kommundirektör i Gullspång.
Vad många kanske inte vet är att han är brinner för idrott och AIK i synnerhet.
Kristinehamnaren började sin supporterbana i tioårsålder. Sedan var han såld på både ishockey och fotboll.
– Men lite mer fotboll ändå, säger han.
Det var tidigt åttiotal när Mats Öman var i tioårsåldern och han började följa AIK. Anledningen till att det blev just AIK, säger han själv, grundar sig i släkten.
– Mamma, pappa, mormor, morfar, farmor, farfar, alla är från Stockholm. Min farmor hade ett släktskap med en spelare i AIK Hockey. Då blev det ibland att man var och tittade på AIK Hockey som mindre och det var ju häftigt att veta att man hade ett släktskap dit, även om det var långt ifrån. På den vägen blev det egentligen. Så började man titta på matcher, både hockey och fotboll, det brukade variera. Och sedan har det hängt i.
När jag sitter där, då är det min tid
Mats Öman berättar att han har både vänner och familj som delar hans kärlek till AIK.
– Ja, de har åkt med på det här och tacksamt är de AIK-supportrar också, mer eller mindre. Dottern är nära, hon har en matchtröja som det står hennes nummer på och så står det hennes namn, Wanja. Vi har haft som tradition, sedan hon var ett år gammal, att vi har åkt upp en gång per år och bott på hotell och sett en AIK-match och käkat på restaurang.
Han minns tillbaka på den allra första gången som dottern Wanja var med på en match.
– Hon var i barnvagn och stod och bytte blöja på en docka när matchen började. Och många kompisar undrade hur fasen kunde man ta med ett barn? Men vi var på familjeläktaren och det var lugnt och städat. Det har aldrig varit något problem alls. Sedan har jag två bonusbarn också och de har varit med flera gånger. I princip en gång per år har vi varit iväg de senaste tretton, fjorton åren.
Mats estimerar att han ägnar kanske tre timmar i veckan åt fotboll. Det inkluderar själva fotbollen plus lite lästid om nyheter om matchen.
– Jag har ett kanalpaket så jag kan se matcherna. Jag ser inte jättemycket annan fotboll eller hockey, utan det är mest AIK. När jag sitter där, då är det min tid. Det är så mycket med jobb och med innebandy och det är huset och så mycket runt omkring. Så det är kvalitetstid att sitta själv. Eller med kompisar eller med familjen, de som vill. Men då vill jag sitta och kolla på AIK. Och ta en kaffe. Eller om det är helg så kanske det blir en öl. Det tycker jag är lite gött.
Mats lägger inte ner särskilt mycket pengar på AIK.
– Man köper en halsduk eller en matchtröja lite då och då, det är väl det, säger han.
Och en del klädesplagg i de svartgula färgerna har han vid det här laget.
– Det är väl sex stycken. Den bästa jag har står det Öman 40 på som jag fick när jag fyllde 40 år. Då ordnade jag en fest på Mastmagasinet och jag hade frågat många i mitt kompisgäng många gånger: Ska vi inte åka upp och se en match? Och de svarade alltid: Nej vad träligt. Men då reser sig en kille upp och säger: Du Öman, du tjatar om det här med AIK jämt, och jag hänger med på nästa match. Och då ställde sig näste man upp och säger: Jag hänger också med. Och nästa, och nästa. Det var en tio, 15 stycken som hade ordnat hotell och match och så fick jag Öman-tröjan. Det var en av mina bästa presenter jag någonsin har fått. Det glömmer jag aldrig, de stod på Norra stå där klacken var och var med och sjöng och bjöd på sig själva.
Mats Öman har inga problem att umgås med de som håller på andra lag.
– Det är glimten i ögat-konkurrens. Jag har ordnat resor ibland med minibuss upp till Stockholm när det har varit AIK-Hammarby med halva bussen hammarbyare och halva bussen AIK:are och då sitter man där och tjatar men det är med glimten i ögat och det är så skön stämning.
Ska Mats berätta om ett speciellt minne med AIK så vet han precis vilket han ska välja.
– Förutom det med att jag fyllde 40 år så var det år 2009. Då föddes min dotter och samma år tog AIK SM-guld i fotboll. Vilket jäkla år det var! När det gäller hockeyn så vann AIK sista guldet 1984 och det kommer jag ihåg, då kunde man varenda spelare i laget. Lika bra koll har man inte längre, då hade man järnkoll. Men så längesedan var det som hockeyn tog SM-guld. För fotbollen var det 2009 och 2018. De skulle behöva lite mer guld.
Han vill också dela med sig av ett annat minne han har.
– Det var en annan gång som jag hade laddat upp för AIK-Djurgården på teve och så ringer det på dörren. Och jag tänker: Men vad fasan. Och då är det en kompis som kommer. Och så kommer det en till. Och en till. Det var väl en sju, åtta man som kom. De hade tänkt: Vi åker över till Ömans för han sitter garanterat och kollar. Och kompisarna hade kontaktat min fru Pernilla, så de hade gjort det som en överraskning. Det var riktigt kul, säger han och tillägger:
– Sedan var det jättehäftigt när AIK spelade i Champions league. Det är ju den tuffaste ligan du kan spela i. Då var jag och tittade på AIK-Arsenal och jag menar, det här händer ju nästan aldrig. Det här var 1999 och 2000. I AIK:s grupp var det Barcelona, Fiorentina, Arsenal och AIK. AIK tog en poäng där. Nejmen, det var häftigt. Världslag och så AIK. Det är inte så ofta det händer, tyvärr. Det är svårt att hävda sig i Europa, avslutar han.