Att börja på ett nytt jobb kan vara en utmaning. Det kända lämnar man bakom sig för att spendera en stor del av sin tid bland vad som just då är fullständiga främlingar. Innan man påbörjar sin första dag kan jag tänka mig att de flesta likt mig har tankar kring hur det egentligen kommer att gå.
Mina tankar innan jag klev in på Mariestads-Tidningen för första gången snurrade kring mina arbetskamrater. Vilka är de? Vad kommer de tycka om mig? Vad blir min roll i deras grupp? Den sociala delen är trots allt en väldigt stor del av arbetslivet. Nio timmar om dagen är en lång tid att spendera med personer man själv inte har valt att ha i sin närhet.
Ganska så snabbt kunde jag lägga min oro åt sidan. Det visade sig att mina arbetskamrater varken är människoätande monster eller ilskna odjur – de har i alla fall inte visat sådana tendenser ännu.
Det finns dock ett monster som skrämmer upp mig varje gång jag sätter fot på ett nytt kontor. Varje arbetsplats har ett. Det är alltid helt unikt och det är en näst intill ovärderlig del av arbetsdagen: Mikrovågsugnen.
Källan till min förvirring och vaga skam kommer från att inte ens mikrovågsugnar av samma märke använder samma bildspråk.
Min resa genom arbetslivet har hittills tagit mig till förhållandevis många kontor. En av få saker dessa redaktioner har haft gemensamt är att kaffemaskinen är organisationens hjärta medan mikrovågsugnen är magen.
Kaffemaskinerna brukar ganska ofta berätta för den oinitierade hur den fyller sin roll. ”Kaffe med mjölk”-knappen brukar ha passande text som berättar att ja – trycker du här kommer du faktiskt att få kaffe med mjölk i.
Men de som nu har satt sig och designat mikrovågsugnarna tycks bara hålla med varandra om att just bilder är det enda sättet att kommunicera funktion. Kanske tycker de också att mikrons syfte är att värma mat.
Det hade ju varit helt ok om alla kom överens om vilka bilder som betyder vad. Det funkar i bilar, så varför inte i mikrovågsugnar?
Källan till min förvirring och vaga skam kommer från att inte ens mikrovågsugnar av samma märke använder samma bildspråk. Vad betyder egentligen gryta-med-vertikala-linjer och hur skiljer det sig från en annan mikros köttklubba-på-tallrik eller samma mikros broccolisymbol?
Summan av kardemumman är att man får fiffla och trycka och snurra på saker som kanske eller kanske inte går att snurra på tills ljuset tänds i den lilla maskinen som sedan förhoppningsvis kan värma upp mina frysta köttbullar till den grad att jag kan låtsas som att de är varma nog att ätas.
Det positiva med mikrovågsrebusen är att det har skapat ett litet sidouppdrag bredvid journalistiken. Det kommer att vara en bra dag när jag kan gå fram till mikrovågsugnen och med självsäkerhet ställa in min matlåda för värmning. Kanske är det också då min sociala roll på kontoret blir tydlig.