När gängbrottsligheten frodas och skjutningar på gatan har blivit en nästintill daglig företeelse är det lätt att hitta acceptans för metoder som gör intrång på den personliga integriteten. Regeringen vill till exempel se avlyssning och övervakning utan brottsmisstanke och preventiv husrannsakan. Det är dock läge att lyfta blicken.
Förhoppningen att preventivt kunna hindra brotten från att begås gör att många är positivt inställda till exempelvis kameraövervakning med ansiktsigenkänning visar Internetstiftelsens årliga rapport om svenskar och internet.
Men inte ens Polismyndigheten tillstår att denna åtgärd skulle vara preventiv, det handlar om att förbättra chanserna till uppklarning av brottet. Det vore lämpligt med en bättre beskrivning av åtgärden när man frågar om medborgarnas acceptans.
Det stora problemet med dessa tvångsmedel och brottsbekämpningsförslag som regeringen nu radar upp en efter en, är att de förvisso kan vara möjliga att acceptera en och en – men inte sammantaget. Sammantaget ger de nämligen staten möjlig tillgång till en detaljerad kartläggning av varje medborgares liv och leverne ned till minsta detalj.
Nästa steg i detta är dessvärre att när väl lagstiftningen som tillåter intrånget i allas privatliv finns på plats, är risken att åtgärderna kan användas mot andra grupper än de initialt tilltänkta.
Ett exempel är EU-kommissionens lagförslag Chat Control 2, med det lovvärda syftet att förhindra bekämpa sexuella övergrepp mot barn, men som i själva verket innebär en massövervakning av innehållet i folks digitala meddelanden. Förslaget har fått massiv kritik då det bryter mot mänskliga rättigheter (Europaportalen 15/9). Vilket viftas bort av kommissionen som tycker att det aktningsvärda syftet helgar ändamålet.
EU-kommissionär Ylva Johansson hävdar med en dåres envishet att den samlade expertisen inte förstått hennes förslag och beskriver en metod som inte är tekniskt möjlig (EU kommissionens newsblog 10/7). Ett medvetet vilseledande eller förstår inte kommissionären bättre?
Ylva Johansson har därtill redan öppnat upp Pandoras ask genom att föreslå att Polismyndigheten kan använda Chat Control för att hitta knarkförsäljare på exempelvis Snapchat (Sydsvenskan 8/4). Ändamålsglidningen är igång redan innan lagstiftningen ens finns på plats.
Att regeringen ännu inte förmått sig ta tydlig ställning mot Chat Control är oroväckande men dessvärre i linje med utvecklingen. Det finns alltid en utmärkt ursäkt för att utöka övervakningen av medborgarna. Övergrepp mot individens rättigheter motiveras med gemensammas bästa. Men vem värnar gränsen?
Brottsbekämpningen har blivit regeringens hetaste potatis, och det ena integritetskränkande förslaget läggs efter det andra. Det är läge att stanna upp och betrakta helhetsbilden. Vilket samhälle skapar vi? Och vem vill bo där?
Pia Clerté