Allt hade kunnat vara klappat och klart för pensionen, men så dök ett erbjudande upp, att bli gymnasielärare på Vuxenutbildningen Töreboda, nu tar han ett år i taget.
– Det blev lite av en kick faktiskt, så pensionärslivet får vänta ett tag till, säger Lars-Göran Asp.
Vi träffas i Westerstrand före detta lokaler, huset på Skövdevägen som blivit ett landmärke med sitt klocktorn. Han visar runt i lokalen, en oljemålning av grundaren hänger på en vägg, Lars-Göran berättar att huset som rymmer vuxenutbildningen samt arbetsmarknadsenheten kallas Nämndemannen.
– Lite kul är det att jag just här, i detta huset, hade jag mitt första jobb, plockade urverk i ett och ett halvt år, säger han leende.
Lars-Göran, har gått den långa vägen, från kortare ströjobb – även ett par långa anställningar – för att slutligen söka sig till Komvux och högskolan.
Tidigare Komvuxelev
– Jag utbildade mig sent i livet, så jag har också varit elev på vuxenutbildning. Efter nian skulle jag gå tre år på gymnasiet men hoppade av efter två år, jag var skoltrött. Började på Westerstrands, sedan blev det Zinkano och för att slippa pendla flyttade jag till Hova, men det blev inte så länge för i januari 1977 ryckte jag in i lumpen.
Efter rekryten på S2 i Karlsborg gick flyttlasset tillbaka till Töreboda.
– Jag började på Gullbergshallen, höll på med livsmedel i 12 år, ville göra något annat och började på Moelven, efter 11 månader kände jag att det var dags att börja studera.
Han ville bli lärare, och för att få behörigheten till lärarhögskolan fick han läsa upp sina betyg. Närmsta vuxenutbildning var i Mariestad.
Till Mölndal
– Efter två år på Komvux flyttade vi till Mölndal hösten 1993, ja, min sambo utbildade sig också till lärare.
Tiden på Göteborgs universitet blev speciell då Lars-Göran engagerade sig politiskt, han satt i utbildningsnämnden och gymnasienämnden
– Jag fick på så sätt se skolan från två sidor, både som student och från huvudmannens sida.
Efter fem år i Mölndal flyttade han hem, där väntade ett halvår på Kanalskolan, komvux och grundvux innan han höstterminen 1998 fick en tjänst som SO-lärare på Centralskolan i Töreboda.
Ingen duvunge
Politik var inget nytt för Lars-Göran när han kom till Mölndal. Han hade engagerat sig lokalt redan som 23-åring i dåvarande VPK (Vänsterpartiet kommunisterna). År 1985 valdes han in i Töreboda kommunfullmäktige. Nuvarande mandatperiod är han ersättare i fullmäktige. Vissa perioder – som tiden i Göteborg - har Lars-Göran inte varit lokalt aktiv överhuvudtaget. Men länge, hela 20 år, har han suttit i den kommunala bostadsbolagets styrelse. En mandatperiod som dess ordförande samt flera perioder som vice ordförande.
– Törebodabostäder är ett helägt kommunalt aktiebolag så där handlar det inte så mycket om politik. Vi i styrelsen vill ju samma sak utifrån vårt uppdrag men även om det inte handlar om politik så är vi tillsatta efter ett politiskt mandat.
En fråga som nu är aktuell, berättar Lars-Göran, är hur bolaget ska bli starkare.
– Vi måste växa för att få bättre handlingsutrymme. Vårt uppdrag är att tillhandahålla och förvalta bostäder och med tanke på det senare tittar vi på olika lösningar, bland annat diskuteras om bolaget kan ta över lokalen vi sitter i nu, Nämndemannen.
Partistyrelsen i Stockholm
Under sin långa politiska karriär har det även dykt upp uppdrag utanför kommunen.
– Jag var ersättare i partistyrelsen 2006-2009 när Lars Ohly var partiledare, har även varit ordförande i Vänsterpartiet Skaraborgsdistriktet en tid. Jag var regionpolitiker i Västra Götaland en mandatperiod, satt i hälso- och sjukvårdsnämnden.
Men Lars-Göran betonar, att det är det lokala som han finner mest intressant.
Nu i höst är det ju det nya jobbet som sticker ut. Nya kollegor, nytt arbetssätt. Utöver tiden i klassrummet är han en eftermiddag i veckan på Daloc, har yrkessvenska för invandrare.
– Förutom att cirkeln sluts, att det var i den här byggnaden jag hade mitt första jobb är det nu, efter 25 år på högstadiet, som jag är gymnasielärare. Det jag utbildade mig till.
– Och så är det ju väldigt speciellt att veta att jag kan säga upp mig, gå hem och bli pensionär. Fast just nu trivs jag väldigt bra. Tar ett år i taget.
Och snart, efter att ha varit anställd i ett kvarts sekel, är det dags för Töreboda kommun att visa sin uppskattning.
– Alla pensionärer och så vi, ”25-åringar”, är inbjudna till en trerätters middag och så ska vi få en gåva. Trevligt!